Simon H. MIN GRANNE I LÄGENHET NUMMER 20, B1013 - med sina jävla drog"problem", hotar, misshandlar, ofredar, kränker, stör och är kortfattat en fara för sig själv såväl som för andra. Detta är vad du VERKLIGEN ska göra snarast möjligt!
Jag tyckte synd om dig.
Du är inte helt dum i huvudet just nu.
Förstår du inte vad och vem du är, vad du gör, mot vilka du gör det och de eventuella konsekvemserma av ditt tjatiga, gnälliga, hotande med misshandlar, kränkningar mot mina vänner, ofredanden mot mina vänner etc, etc, etc, etc, etc.... SE TILL ATT SÖK HJÄLP OCH DET GÖR DU SÅ SNART DU LÄST DETTA!!
Jag vet att du läser vad jag skriver, det är inte svårt att se vilka som varit inne på denna sida. Jag har dock inte haft intresse av det fram till dess att du nu givit mig intresset.
Jag tyckte som sagt synd om dig pga av din mycket sjukliga beteende och ville därmed ge dig chansen att göra något åt just det sjukliga.
DU ÄR EN FARA FÖR DIG SJÄLV OCH MÖJLIGEN ANDRA MEN FÖR FAN GRABBEN, TRO INTE FÖR EN SEKUND ATT DU ÄR OÖVERVINNERLIG ;). MÄNNISKOR SOM BOR HÄR HAR TRÖTTNAT PÅ DITT BETEENDE OCH AGERANDE VILKET INNEBÄR:
1. DU ÄR PATETISK.
2. DU HAR GÅTT FÖR LÅNGT NÄR DU GER DIG PÅ MINA VÄNNER OCH ANDRA SOM BOR HÄR.
3. DETTA ÄR INTE ETT FÖRSLAG: PASSA PÅ ATT SÖKA HJÄLP FÖRE JAG ELLER NÅGON HAR TRÖTTNAT.
4. DU ÄR INTE EN FARA FÖR ANDRA, ENDAST LÖJLIG MEN FÖRBANNAT JOBBIG.
5. DET ÄR SLUT MED DET FRÅN OCH MED NU!
6. FÖRSTÅTT?
Vill du inte söka vård är det ditt val men försök att tänka efter vad du gör, vad du verkligen gör om du vägrar söka vård!! Det var inte en fråga..
PSYKAKUTEN, BEGÄR VÅRDINTYG, LVM ETC!! DET ÄR ENDA ALTERNATIVET DU HAR SÅ FÖR DIN EGEN SKULL, RING PSYKAKUTEN OCH BEGÄR ATT FÅ BLI TVÅNGSINLAGD.
Någon ytterligare chans får du ej av mig och du får definitivt ingen chans av någon du hotar, misshandlar, ofredar, kränker, försätter i vanmakt m.fl. brottsrubriceringar, FÖRSTÅTT?!?!!!!!!!!!!!
ALTERNATIVT FLYTTA, IKVÄLL!
Må som du Förtjänar, fan så trött på dig det är lätt att bli och vara.....
Lars Swartz - skänker en sista chans, helt förbannat gratis. Kanske är jag för snäll i det jag meddelar dig (?låt dig inte luras, för snäll blir jag inte när du gör vad jag redan skrivit och än värre, får andra som bor här, inklusive barn och äldre, att bli mycket oroliga, valet är ditt en kort stund till!) men tro mig "smurfen", det är jag inte.
Det finns inget att fundera över, inga alternativ än de du fått här i dessa, de sista raderna - PSYK, FLYTTA eller vad du väljer för alternativ du inte kommer klara.
Hur illa jag än tycker om vad du gör, hoppas jag för din egen skull att du tar chansen att söka hjälp enligt ovan direktiv!
SKYLL FÖR FAN INTE IFRÅN DIG OCH DITT JÄVLIGT JOBBIGA BETEENDE PÅ NÅGON ANNAN ÄN DIG SJÄLV, DET ÄR ENDAST DU SOM VALT ATT PETA I DIG DROGER, DROGER, DROGER OCH DROGER.
Del 1 av - en kommentar/uppföljning:
SvaraRaderaTydligen och tragiskt nog tog det här en förvånansvärd och fantastiskt tragisk vändning och fortsatte på ett sätt jag absolut inte föreställt mig:
Uttrycken "Selektiv perception" (uppfatta vad som sägs, skrivs, ses och upplevs genom redigering och filtrrering av infomation för att passa den som tar in den), samt uttrycket "gå bakom ryggen på någon" (sprida rykten, tomma på äkthet och ärlighet samt avsaknad av ansvar - i tron att det är till fördel för personen som "går bakom ryggen på någon"), om användes i mening, betyda följande: - Efter igår kvälls händelserika "kasta sten i glashus"-utövande av son, sons far, sons fars hustru, min egen far...
Fick Jag "Minsann Veta Att Jag Ska Passa Mig Jävligt Noga För Är Det Slagsmål Jag Är Ute Efter, Jag Då Jävlar Skulle Jag Få Lära Mig Genom Att Slås Sönder Genom Våld"... 'Ord framförda av sons far som, enligt vad jag uppfattade var snorfull'. Beklagar gott folk men de orden gjorde mig dels skrattfärdig såväl som ledsen, men helheten gjorde mig inte skrattfärdig utan istället kände jag deras eventuella - Tragedi, Lidande, Rädsla, Ensamhet och längtan efter att bli omhändertagen av ... som av en Mamma? Rädsla och ilska är känslor i ord som är nära varandra, i ord. Ensamhet och längtan är ej heller bra i fall som detta.
Telefonen ringer, det är min bästa vän (sons far) - en person jag verkligen lider med, jag förstår den frustration han tvingas leva med är överväldigande stark, tillika hemsk. Mer än så tänker jag inte skriva här, det vore orätt - jag ogillar ohyggligt starkt, just orätter, orättvisor!
Såg på telefonen att han ringde mig vilket kändes riktigt kul, bra. Det gick över snabbt...
Jag har tydligen sagt och gjort mycket elaka ord och händelser mot sonen (han som knuffade mig i ryggen och lät en trästol börja vad som möjligen skulle kunna kallas "slagsmål"). Spridit lögner om sonen, till vem alternativt till vilka var aningen oklart, nej … det var helt oklart! För tydlighet hade jag inte den minsta aning om att jag sagt och eller gjort något av vad jag då fick "veta".... SUCK!
Det kan naturligtvis bero på att jag uppfattade sons far som SNORFULL, vilket sons far faktiskt var men för att undvika ytterligare påhopp därifrån skriver jag att jag "uppfattade honom som snorfull".... För full för att klara en lugn diskussion, vilket borde kunna vara ok för två vänner, förutsatt att de är vänner...
Del 2 av 5
SvaraRaderaIbland är jag för naiv för mitt eget bästa och i rättvisans ord så kan min diskretion gällande sons far bero på vad jag ovan skrev att jag inte tänker berätta, dvs vad som kan vara orsaken till detta plötsliga utbrott av raseri även om det i grunden är fler händelser/trauman som platsar i kategorin - "Vad fan hände nu, varför är min bästa vän så arg på mig, hmm -han brukar inte ringa mig (inget fel i det, vi fungerar så, dock förvånande)."
Den vuxna men yngre mannen (sonen), jämfört med mig och min ålder (jag är egendomligt nog äldre än jag får för mig - jävla speglar) som med huvudrollen i denna mer och mer egendomliga story kontaktade sin far vilket är bra, mycket bra enligt åsikt jag står för, vilket gäller alla..
De behöver prata, VERKLIGEN prata, öppet - till och med varandra mellan fyra ögon istället för om varandra och andra..., dvs: naturligtvis lyssna på varandra med samma intensitet som de talar, inte endast höra den andre men Riktigt Lyssna..
Tråkigt nog blev det inte riktigt så. Det snyftades fram någon abstrakt story till fadern som faktiskt varit min bästa vän mycket länge..
Snyftstoryn handlade om sonen, mig och grannar jag helt enkelt förälskat mig i. Förstå mig rätt, jag har inte planer på att förlova mig med mina grannar - känns rubbat att behöva förklara sig så här men för några få personer är det nödvändigt - son, sons far, min far samt sons styvmoder.
Det är vänskapen och äktheten jag fått och vänskapen jag är förälskad i, den som de så otroligt generöst givit mig och fortfarande gör - är vad jag förälskade mig i. Fantastiska människor för vilka jag är obeskrivligt och evigt tacksam!
Om behov, kommer här den riktiga storyn. Naturligtvis är det upp till var och en att tycka och tänka precis vad de känner om den:
Följande är ypperligt fegt, fantastiskt fegt - utfört av sonen som istället för att ta ansvar för sina handlingar såsom att knuffa ryggtavlan på en gubbe (Jag) in i dennes (Min) lägenhet, en person (Jag) med svårigheter att gå, så att denne person (Jag) snubblade och landade med huvudet på en trästol.
Det knakade till och det må ha varit stolen, dock mest troligt mitt huvud eller båda. Jag har fått stryk förr, välförtjänt såväl som oförtjänt. Jag tänker definitivt inte köra med hyckleri eller att genom andra oärliga metoder, skrifter, ord i tal - försöka skänka en bild av mig som en person utan brister - det vore löjligt enligt min åsikt. Att försöka framstå som en bättre människa än jag är vore äckligt! Det är inte jag helt enkelt även om jag gör misstag ibland! Dubbelmoral? Nej, en livslång skola att lära sig göra rätt, mer och mer.
Under en tid i mitt liv var jag en elak varelse med våld som enda lösning på konflikter - tänk usa... (återigen min åsikt).. Så ta mig inte för vare sig ett helgon eller ett monster, är mitt önskemål - jag försöker självklart uppnå mot andra vad jag själv önskar erhålla.
Del 3 av 5
SvaraRaderaOm behov, ta mig för vem och vad jag är. Om behov finns. Jag har absolut ingenting emot ärlighet även om den inte är alltför smickrande för min del så länge det är just Ärligt! Rak, Enkel, Tydlig Ärlighet... varför är det ofta så svårt för många? Jag har teorier men teorier är just det och spekulationer innebär detsamma.
Man Vet Först När Man Vet!
Sedan många år har jag inte brukat våld, dessutom har jag tydligen inte den fysik jag en gång hade.... ett mysterium ? ;)
Jag blir påhoppad av sonen, slåss med en trästoll och förlorar mot trästolen - samtidigt väller ord utan sammanhang ut från sonen, det var dock troligen ej muntra ord.
Jag får ett telefonsamtal från sonens far (låter som det sker oftare än det gör, det gäller denna återgivelse av vad som hände sett från mitt perspektiv) därfadern frågar om sonen "varit på mig också". Jag berättar vad som hänt och det hade enligt fadern hänt mer än så före vad jag fick - dvs stryk av enn jävla fegis..
(som jag ändå inte kunde slå tillbaka då det var min bästa väns son och jag hade blivit tillfrågad genom önskemål från fadern att inte störa sonen så självklart störde inte sonen, vi pratade inte alls utan jag lät honom vara ifred och ville sonen ha kontakt så var han naturligtvis välkommen att ta kontakt)!
Jag har hållt fast vid mitt löfte. Sonen hörde jag aldrig ge något löfte och det var heller inte intressant för mig, hade/har han behov av att bli ostörd, ska han naturligtvis få vara ostörd. Jag kan självklart endast tala för mig själv och dessutom följer en gräns för hur långt sonens agerande mot andra jag kan acceptera.
Han har lyckats riktigt bra, tragiskt nog, att ställa till med problem och göra en del människor som bor här oroliga, nervösa, trötta på sonens beteende mot dem. Där gick gränsen sönder!
Jag har dock inte rört sonen och du, sonens far: Tror du på fullt allvar att jag skulle ge en snorvalp några av mina mediciner? Det tror jag inte alls, det var fyllan som pratade - det är vad jag tror/vill tro.
Att sonen även monterat upp övervakningskamera/or riktade, inte åt mitt håll, men ... utan att säga för mycket - PERVOVARNING!
Att sonen flyger på för honom okända personer, skrikandes och riktigt krävde våld - antar jag han missat säga som så mycket annat!
Att sonen kort beskrivet, agerat i ett tillstånd han ej hör hemma i är beklagligt och jag har, DET VET DU fadern till sonen, att jag erbjudit mig att hjälpa killen då jag tyckte synd om honom - det gör jag ännu och det är en kluven känsla som blandas med att han hoppat på människor som inte har någonting alls med honom att göra - då i ilska och raseri.
Del 4 av 5
SvaraRaderaVad Fan Skulle Du Gjort, Fadern?!
Snyftat och gnällt när du strax efter det underliga föredraget om fylla, äkta demonstrerat, till MIN JÄVLA FAR!?
Fyfan så larvigt. Min far... (tyvärr) ringer mig mitt i allt kaos och jag hör på första ordet att något inte stämmer och jag ansåg mig ej ha mer tid att slösa på denna tragikomiska/farliga FARS så jag sade:
Aha, vad sa sonens far till dig då?
Några försök att få de orden att framstå som påhittade... snyggt einstein, de var påhittade. "Man Vet Först När Man Vet"! och jag visste inte att sonens far ringt dig, kalla det en kvalificerad gissning - jag känner dig oh fader i himlen... (är det inte dags att ta den resan snart - Ja, jag skriver med ilska hängande över mig men var för helsike ärlig mot mig så slipper du höra sådant - Nu slipper du förvisso och mycket garanterat ändå och det är din egen förtjänst 'hurra, hurra, hurra'.... ?).
Jag skulle kunna skriva ner allt som hänt, fader gubbjävel (för många som läser detta är det på sin plats att förklara min rättvisa men till "synes" elaka inställning till min far. Min far, Min mor var sjukligt besatta av saker jag absolut inte tänker skriva om, de förtjänar inte mig, hur bäng jag än klassas vara. I yngre dagar hoppades jag innerligt att jag byttes ut på bb, blev stulen av de som kallar sig mina föräldrar eller på annat sätt gräver upp den stora klyfta som skiljer oss åt.
Verkar inte fungera...
Som jag skrev ovan har jag mycket att berätta om det här men vill inte förstöra eventuella läsares förhoppningsvis goda humör med mer lyckliga tragedier så....
Del 5 av 5
SvaraRaderaMå Väl gott folk, hoppas att vad jag skriver inte skänker en uppfattning om mig och hur hemsk och elak jag är, var och kämpandes för att inte vara just det. Jag tycker inte illa om någon här och hoppas i möjligaste mån är ömsesidigt, om än så bara till en liten del.
Till nästa gång:
Kan någon skriva något med humor i, såna här tragedier är inte roliga för någon - även om jag åtminstone fått lärdom och klara tydliga meddelanden om vad jag betyder för sonens far, sonens styvmor samt sonen själv. Ändå kan jag inte låta bli att tycka synd om dem.
Klart Slut!
Lars Swartz - Välsignad med nämnda förälskelse, vänskapen - Tack
PS. Tro vad ni vill, son, sons far, min far, sons styvmamma - men jag önskar er bara gott, trots att ni beter er som idioter, vem fan har inte det? DS.